Michis blogg

Eller inte.
Just nu inte.
Det här med att sova i sin egen säng är ju något som D motvilligt går med på nu, högst motvilligt. Många uppvaknanden och omsomningar blir det.
Men värst är ju när jag inser att jag går i sömnen.
Som i förrgår natt.
Jag lade mig bredvid honom i extrasängen, vaknar sju på morgonen och har inget minne av att ha tagit upp honom, orkar inte bry mig för jag är för trött och vaknar sen nio på morgonen igen inne i vår egen stora säng i andra sovrummet.

Lite läskigt.

Natten som gick skulle Leo ta honom. Halv tre på morgonen gick jag och hämtade D och lade mig med honom i stora sängen, för jag kunde inte sova själv.
Mjölkproduktionen ska ju avta när man inte ammar lika ofta och den effekten väntar jag ivrigt på.
Mycket ivrigt. Och med viss förväntan om att pupporna ska få plats i BH:n igen.

Nåja.

Annars flyter det på skamligt bra får jag nog säga. Bara att han somnar i sin egen säng vid sjutiden på kvällen är underbart, även om han vaknar till och galer lite då och då. Helt plötsligt har jag ett par timmar på kvällen fria som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med än.
Blogga lite, det är ju trevligt.

Håller på att framkalla kort från sommaren som gick, ska bli riktigt skoj att få hem dem. Måste köpa ett par nya fotoalbum misstänker jag.
Fast jag har fotat väldigt lite nu under hösten. Hinner liksom inte med. Såg kort från sommaren där jag fotat när han kryper och numera springer han ju. På varenda kort så är det liksom typ ett vardagsrum och kanske en fot om man har tur. För det mesta så hinner han undan mig.

Bah.

Jag behöver en snabbare kamera, helt enkelt. ;-)

Vad gäller nattning så gick det bra igår, men eftersom jag var så abnormt trött så minns jag inte ens att jag tydligen plockade upp honom ur hans säng nån gång i natt. Vet bara att jag vaknade vid femtiden för att hans pyjamas hade blivit kissvåt när blöjan hamnat på snedden. Kändes hopplöst i det läget att dra upp sovande son, ta av honom den kallvåta pyjamasen, byta blöja och dessutom övertyga honom om att det går bra att somna i sin egen säng. Det nästa jag vet är att klockan är två minuter över nio och att vi vaknar, inne i stora sängen. Jag måste ha gått i sömnen och lagt oss där inne. Ska bli spännande att se hur det blir i natt, Leo har lovat att sova i extrasängen bredvid spjälsängen och att jag ska få sova själv i stora sängen. Det kommer nog gå bra. Om inte annat så har jag ju särskrivna chokladdragerade kaffebönor att knapra på om det går åt skogen. Köpte dem på Thea Coffea på Drottninggatan för löjligt mycket pengar, men det räcker med en eller två för att känna sig nöjd på godis. Så mitt nyårslöfte är ju kört, vilket inte är helt oväntat, men jaja.

Vem vill inte synas? Mique har de roligaste reflexerna. 25 spänn tycker jag är en relativt billig slant för en rolig glimmis!

Ligga på golvet och bli klättrad på, ja, det är inte så dumt. Jo, ibland när han drar mig i håret, men det får man ju ta.
Jag som aldrig trodde att jag skulle vilja gå hemma måste erkänna att jag faktiskt trivs alldeles utmärkt med att umgås med sonen, gå på promenader och till sandlådan och ute i trädgården och varv efter varv runt vardagsrumsbordet...
Men lite saknar jag jobbet med, det gör jag.
Fast det är så snart dags att återgå i tjänst ändå, så jag passar på att njuta av varje sekund här hemma nu.
Okej, jag njuter lite mindre av de där bajsblöjemomenten, men de är ju snart avklarade och sen går det bra att mysa igen.

Framöver så ska här städas och rensas i förråd och grejas, i helgen kommer Leos mormor och morfar hit en stund och vaktar liten plutt under tiden vi springer ut och in i våra tre förråd och pytsar runt saker. Det är liksom lite lättare att göra sånt när lillmonstret inte packar upp och ner saker han med, det blir lätt lite rörigt när han hjälper till, än så länge, av nån konstig anledning.
Så därför ska vi ta tag i det här i helgen och hoppas på att vi hinner klart det sista, allt känns fortfarande som i en enda röra efter flytten och det var ju flera månader sedan vi flyttade hit nu så nog känns det som att vi borde ha kommit i någorlunda ordning, men alls icke.

För övrigt måste jag säga att nu är det (peppar peppar ta i trä) som så att Dexter ligger och sover middag inne i sin alldeles egna spjälsäng.
Natten som gick sov han också i spjälsängen. Efter en tvåtimmars nattning så slocknade han till slut vid nio på kvällen och vaknade efter en timme och illskrek, fick vatten ståendes i sin säng och så lade han sig ner och slocknade igen efter sisådär trettio sekunder, sen sov han en timme, vaknade och illskrek, fick lite vatten i sängen och så slocknade han i en timme igen... Så där höll det på, jag i extrasängen bredvid hans spjälsäng lyckades lagom komma ner i varv efter sisådär femtio minuter så att jag slumrade in, sen vaknade han fem minuter senare och illvrålade igen, men lade sig ner efter en halvminut varje gång och somnade om. 03.33 tog jag upp honom och ammade honom, sen lade jag ner honom igen, då somnade han till nästan klockan 06.00 på morgonen, då jag tog upp honom och ammade honom igen, sen slocknade vi bägge två i extrasängen och vaknade inte förrän klockan nio ungefär.

På det hela taget en klart bättre början i avvänjningsfasen än vad jag hade väntat mig, även om jag är så trött så jag känner att jag skulle kunna grina just nu. Men vad sjutton, nånstans måste man börja och nu när det var dags för middagslur så illskrek han i två minuter och sen slocknade han väldigt gott.
Det känns faktiskt bra.
Väldigt bra.

Hoppas det håller i sig.

Allt man behöver för att vara lycklig är en vattenpöl och en pinne. Bra att minnas när man tror sig behöva en sextiotums plasma-Tv.

Ni skulle ha varit där just då.

Kolla! Glam! Eller alltså, glam och glam, men vi har ju ögonskugga på oss! Bägge två! Och dessutom ser rödtott fantastisk ut som vanligt!

Carro hittade roliga barnböcker när vi var på stan senast. Hittade dem på adlibris betydligt billigare än vad de var i bokhandeln, så nu är julklapp till Dexter klart för i år.

Tack vare Schneiders snälle produktansvarige så kan jag lösa korsord på väg hem. Min penna brakade ihop, men jag fick en av honom! Snällast idag!

På öppna förskolan finns det massor av leksaker. Känns som "Hitta Waldo" ungefär. Nånstans där inne var min son, men han var lite svårfunnen först!

Till att börja med för att jag inte är särskilt intresserad av mode. Eller jo, det är jag faktiskt, men inte av sånt där mode som man handlar i affären. Jag är ju konstintresserad och eftersom jag betraktar designerplagg (i haute couture-klass) som konst så är jag ju visserligen modeintresserad, men eftersom risken för att jag till att börja med skulle anse att jag skulle ha råd att lägga ut pengar på ett sådant plagg och till att fortsätta med sedan även skulle komma i plagget i fråga är obefintlig så kommer jag ju inte att modeblogga om sånt.

Sen kan man även lägga till det faktum att jag inte är så bra på att shoppa. Idag karateshoppade jag i och för sig, inne på Myrorna. Blev ny vinterjacka, en skjorta, en långärmad tröja och en kortärmad tröja. När Anna såg mina inköp så frågade hon vänligt ifall det var så att jag kände julstämning.
Mjo. Det gör jag väl i och för sig, men anledningen till att alla plagg utom jackan var röda beror på att det var vid den ställningen Dexter somnade. Dessutom gillar jag rött. Så det så.

En gång i tiden hade jag i princip bara svarta plagg i min garderob. Jag funderade på att köpa en T-shirt med texten: "I'll only wear black until they invent a darker colour" men kom fram till att det vore lite väl.
Sen blev jag stor. Och större ändå. Ganska tjock och fin, om jag får säga det själv. Då ville jag inte ha annat än svart. När jag sedan blev mindre och så liten som storlek 36-38 (vilket var helt bisarrt, jag är inte gjord för det) så vågade jag mig på starka färger och upptäckte dels att det var ganska trevligt att inte vara helt svartklädd, samt att det faktiskt inte är så farligt att ha färg.

Man är inte någon annan person beroende på vad man tar på sig. Vare sig jag drar på mig lackkorsett eller rödvitrutig storskjorta så är jag jag.
Lika galen, med samma intryck av att lida av Tourettes och ganska så enkelspårig i rätt mycket.
Det är liksom bara sån jag är.
Men jag trivs med det, numera. För det kommer en dag när man kommer fram till att det inte är så jädra viktigt vad andra tycker, bara man trivs med sig själv.

Så vet ni vad, det tänker jag göra mitt bästa för att göra. Trivas med mig själv alltså. Det är trots allt helt och komplett meningslöst att gå runt och tänka "Om jag bara vore tio kilo lättare så skulle jag trivas mycket bättre med mig själv..." för även om det kanske är sant så ska man ju ändå gå runt inne i sig själv med de där kilona ända tills de försvunnit, så då kan man ju lika bra passa på att trivas under tiden med.
Eller hur?

Han är 13 månader och 15 dagar gammal och har redan storlek 22-23 i skor. Tror han har att brås på, biologiskt sett så kommer han från rätt så långa människor. Jämför man med valpar så kan man ju se på tassarna hur stora de blir som vuxna sägs det ju. Blir spännande att se när han växer om oss. I den här takten så är han lång som eiffeltornet när han är typ sju. Jag har hört att de hamnar på tillväxtplatåer då och då som tur är, så nu väntar jag ju bara på att han ska hamna på en sån...

Klart grabben ska ha en eftermiddagslur efter maten. Klart som sjutton grabben ska få somna tryggt och fint bredvid mamma. Klart som korvspad att mamma slocknar av med!

Himla tur att maken kom och väckte oss för en kvart sen, annars hade vi varit vakna från midnatt och framåt, han och jag. :)

Men mysigt, det var det. För övrigt så läser vi Max Potta just nu. Kan någon som är smartare än jag förklara den ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv, tack? Jag känner inte att jag hänger med i handlingen, trots att det bara finns två karaktärer med i boken, eller ja, tre då om man räknar pottan.
Ny favorit är det hur som helst, tror det är väldigt spännande för Dexter att bläddra i en bok med lite tunnare sidor i stället för de vanliga tjocka.

Så jävla dåligt. En taxi med regnr Wrf423 körde mot rött 01.59 i korsningen nygatan/kungsgatan. Han saktade knappt in. Plockade upp kunder precis efter rödlyset och åkte sen vidare. Äsch. Röda ljus är inget att bry sig om. Jag hade aldrig satt mig i den taxin! Vad är det för så kallad yrkeschaufför som beter sig på det sättet?

Min kameramobil är inte så snabb när det gäller att ta kort i becksvärta. Usch.